Ingenstans
Jag är sjuk av
gift. Jag är sjuk av en törst,
till vilken naturen
icke skapade någon dryck.
Ur alla marker
springer bäckar och källor.
Jag böjer mig ner
och dricker ur jordens ådror
dess sakrament.
Och rymderna svämmar
över av heliga floder.
Jag sträcker mig
upp och känner läpparna våta
av vita exstaser.
Men ingenstans,
ingenstans...
Jag är sjuk av
gift. Jag är sjuk av en törst,
till vilken naturen
icke skapade någon dryck.
Em
nenhum lugar
Estou
doente de um veneno. Estou doente de uma sede,
da natureza nenhum líquido que a tempere.
Da
terra, fontes e arroios.
Inclino-me
e bebo das veias da terra
o
seu sacramento.
O
espaço está inundado de rios sagrados.
Levanto-me
e sinto os lábios banhados
de arrebatamento branco.
Porém, em nenhum lugar, em nenhum lugar ...
Doente
de um veneno. Doente de uma sede,
da natureza nenhum líquido que a tempere.
